- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
137

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

— Man väntar er alltså där?

— I Nischnej-Kolymsk. Denna unga flicka och gossen
äro barn till denna stads esa-ul, herr Tumanoff, som låtit
uppfostra dem i Jakutsk. Nu ligger han dödssjuk och
önskar återse dotter och son.

Den gamle officeren spratt till. — Är herr Tumanoff
sjuk? — utbrast han. — Jag har icke hört ett ord därom.

— Men så är tyvärr förhållandet.

Den förvirring, vari hans djärva osanning försatte den
unge mannen, och rodnaden, som han icke kunde bliva
herre över, gjorde befälhavaren misstrogen.

— Ni har väl pass? — sade han.

— Naturligtvis.

Herman tog fram det av honom själv tillverkade, men
med guvernörens över Jakutsk namnteckning försedda
dokumentet och befälhavaren granskade det med stor
noggrannhet. — Detta pass är ingenting att anmärka mot, —
sade han därpå; — får jag anhålla om de båda andra
herrarnas.

Bochner skakade med låtsad förtrytelse på huvudet.

— Ännu aldrig har man avfordrat mig pass, — utbrast
han, — och likväl genomreser jag år ut och år in
Sibirien från Ural till Kamtsjatka, från Altai till Ishavet. Resten
av min tid tillbringar jag i det förtroligaste umgänge med
guvernören i Jakutsk och hans älskvärda familj. Jag
åtnjuter herr generalens och fru generalskans aktning, deras
döttrars och söners vänskap. — Är ni nu nöjd, min herr
esa-ul? Jag finner ert beteende, för att komma från en liten
gränsbevakare, tämligen djärvt, kom det ihåg! — Se på
mig, min herre, jäg är född österrikare, född wienare, och
min rygg är alldeles rak, icke sant. Den har aldrig
formerat bekantskap med knutpiskan. — Så där ja, nu hoppas
jag, att ni förskonar en vän till er förman från vidare,
obehövliga frågor.

I det han med stor tungfärdighet utslungade denna
protest, hade herr Bochner emellertid framtagit sitt pass och
lagt det i platskommendantens händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free