- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
140

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

mot den andlige herra, den unga damen och gossen här.
Eller hur, herr esa-ul?

Platskommendanten föreföll en smula förlägen. Han lät
hämta en stol åt Emma och lovade gossen, att underofficeren
skulle taga honom med på jakt, samt vände sig därpå åter
till Herman.

— Betrakta mitt hem som ert, — sade han artigt. —
Jag ber er förfoga över allt, som befinnes däri. Under
den tid, mina kurirer behöva för att återvända från Jakutsk
och Nischnej-Kolymsk, skall jag försöka så mycket som
möjligt lätta fångenskapens obehag för er.

— Men de många förlorade dagarna, herr esa-ul? —
suckade Emma

— Dem skall jag försöka vinna tillbaka åt er genom
mitt snabbaste hundspann, min fröken.

— Vad mig beträffar, — tillade Jermak, — så kan jag
endast lyckönska er, herr Lawrenti Kantier, för det sätt,
varpå ni förstår att uppfylla edra plikter som kejserlig
ämbetsman.

Befälhavaren lyfte upp huvudet.

— Huru känner ni mig, ärevördige fader? — sade han,
högst förvånad över att höra sitt namn uttalas av en
obekant präst.

— Händelsevis, — sade polismästaren. — Vare det nog,
att mitt beröm är uppriktigt menat.

Befälhavaren såg det lugna allvaret i sin fånges
anletsdrag och kände sig särdeles smickrad, i synnerhet som han
bäst visste med sig själv, att han gjort sig skyldig till flere
tjänstbestickningar, vilka också, när de upptäcktes,
ådragit honom strafförflyttning till denna avlägsna sibiriska
gränspost.

— Jag gör så gott jag kan, att uppfylla mina
skyldigheter, — svarade han.

Jermak kände sig för varje minut, som gick, allt mera
återvinna sin förlorade själsjämvikt. Nu var allt gott. Utan
att själv bliva tvungen till otacksamhet, till gement
förräderi, vann han sitt mål: så snart de utsända kurirerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free