Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
— Nej, tyvärr icke! Skulle min far således leva? Jag
lämnade honom långt härifrån, i Burukanskogen, vid
foten av werchojanska bergen, liggande, som jag trodde, död.
Omständigheterna gjorde det omöjligt för mig att begrava
honom. t :.•.;! I
— Men vi funno honom just på detta ställe, och då
var han fullkomligt begraven.
— Vad säger du, barn — begraven?
— Ja, det är en märkvärdig historia. Men se blott
hit, herr Jermak, dessa pistoler tillhörde er far, han har
själv skänkt mig dem.
Den unge mannen fattade hastigt vapnen. Det
kändes, som om hjärtat skulle velat springa sönder i bröstet
på honom. Huru ofta hade han icke som oskyldigt barn,
sittande på sin fars knän, lekt med dessa vapen! — Ja,
han igenkände dem, han visste nu, att gossen talade
sanning. Hans gamle far levde, han skulle till och med kanske
få återse honom!
— Barn, — sade han, blek och darrande av
sinnesrörelse, — barn, vet du, var vi kunna finna honom —
jag menar dina anhöriga?
— Ja. — I trakten av Nischnej-Kolymsk, vid gränsen
av tsjuktsjernås land måste de vara.
— Gott! Nu icke ett ord mera, min gosse. När alla
de andra sova, skall jag meddela dig min plan.
Han tryckte hans hand och blandade sig åter bland
de andra. Koschewin hade emellertid från sin plats
uppsnappat en del av samtalet. Bochners namn gjorde
honom uppmärksam; det var den man, som den där gången
på vägen till fästningen Akutia, då han höll på att försmäkta,
så barmhärtigt hade drupit vatten i hans förbrända mun.
— Dimitri, — sade han, — ett ord!
— Nå — vad då?
— Berätta mig, vad du nyss avhandlade med den lille
gossen. Jag är alldeles förtjust i pojken, jag önskade, att
han vore min son — men nej, tusen gånger nej! Han
skulle ju då endast kunna förakta sin far!
Flykten ur Sibirien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
