- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
180

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

De smögo sig längre fram ända till det ställe, där
busksnåren lutade sig ned över den nästan tvärbranta
flodstranden. Här växte vide, granar och flera andra trädslag.

Plötsligt lyfte Trogen upp huvudet och ämnade rusa
därifrån, men Herman grep honom i rättan tid i nacken
och fasthöll honom. Trogen begrep snart sin herre och
höll sig lugn.

Det knakade i videbuskarna, en stor elg sträckte fram
huvudet och trädde därpå långsamt fram på den öppna
platsen, följd av hela sin familj, uppgående till sju stycken.
En gammal elghona utan horn var förmodligen modern,
bakom henne syntes två nästan fullvuxna djur, två yngre
och två spädkalvar.

Herman och jakuten, som båda stodo skjutfärdiga,
begagnade det lämpliga ögonblicket att giva eld. Två skott
gåvo genljud bland bergen.

En blixt genomskar luften, honan föll, träffad i
hjärtat, på snön, och de yngre djuren togo till flykten, under
det att elghannen, som sårats av Hermans kula, synbarligen
gjorde sig i ordning att anfalla jägarna.

— Trogen! — skrek Herman, — Trogen, pass upp!

Hunden förstod ögonblickligen sin herre; i nästa
sekund hängde han vid elgens hals och hade borrat sina
skarpa tänder in i hans kött.

— Bravo! — utbrast Herman. — Håll bara fast
honom, Trogen!

Elgen gick, ehuru blodet i strömmar flöt ned från
honom, med vacklande steg med den vid hans hals
fasthän-gande hunden till närmaste träd i tydlig avsikt att där
kväva eller sönderkrossa sin fiende. Det skulle varit slut
med den modige hunden, om icke en andra, av jakutems
träffsäkra hand skickad kula gjort slut på elgens liv. Med
en rossling sjönk djuret döende ned i snön.

— Hurra, — utbrast Tekel, — den är färdig!

— Ett ståtligt djur!

— Nu skola vi bringa de bästa styckena i säkerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free