Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fader och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
— Det måste vara tsjuktsjer i närheten! — utbrast
Tekel.
— Tror du, att vi hava att befara ett angrepp av dem?
Icke ett öppet anfall.
— Jag skall gå ut, — sade Herman. — Det kan också
vara kosacker. Herr Jermak — jag får anhålla, att ni
stannar inne i ert rum!
Det är inga kosacker, — menade Tekel.
Detta yttrande tycktes bestämma polismästaren, han
lade sig åter ned på sin bädd.
Herman trädde med laddat gevär ut i det fria. Ännu
var det fullkomligt mörkt omkring honom, men just nu
visade sig fjärran på himmelen ett sällsamt vitt skimmer,
en glans som av klara silverstjärnor, som allt vidare
utbredde sig, och vars styrka tilltog med varje minut, till
dess det slutligen upplyste hela havet, som såg ut som
frusen mjölk.
Och nu syntes vid kanterna av de vita, glänsande
strål-banden en rosenfärgad strimma, som småningom övergick
till rött och därpå i den präktigaste, mörka purpurfärg.
Flammande strimmor bröto fram, eldsvärd, som
genomkorsade himlavalvet och läto det se ut, som det vore doppat
i blod. Droppar av rött ljus stänkte ned överallt, gröna
ljusband med gula kanter fladdrade, det svallade och
böljade som ett stormpiskat eldhav i de mest olika färger.
I skimret av detta himmelsfenomen — ett norrsken,
sådant som vi på våra breddgrader aldrig få skåda —
varseblev Herman på det frusna havet en med renar förspänd
släde, som styrde rakt på deras bostad. Han ropade på
dansläraren och pekade på åkdonet. Kunde det vara
förföljare?
— Då skola vi visa dem tänderna? — svarade
wienaren bakom sin över öron och näsa dragna päls. — I en
enda släde rymmes på sin höjd tre personer.
Båda lyssnade. Släden var så nära, att man i den stilla
luften hörde de ankommande tala med varandra. Plötsligt
rykte Bochner till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
