Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. På isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Den unge mannen lade rysande boken ifrån sig. —
Vilket fruktansvärt öde har icke drabbat dessa stackars
människor!
Herr Bochner lät emellertid sina blickar genomforska
varje vrå och vinkel i fartyget. — Aha! — utbrast han.
— Späck! — Bisquiter! — Rom! j| Kondenserad mjölk! —
Åtminstone femtio gevär! — Tjugo lådor med pemmikan!
— Socker! — Herre Gud, och där är mjöl! — Russin,
sviskon! — Rödvin! — En låda ljus! — En tunna
skeppsbröd! — Nötter! — Choklad! — Åtminstone fyrtio
skålpund kaffe! — Men sådana härjningar björnar och rävar
anställt här! — Nej ser man på! — Gröna ärter! — Sardiner
i olja!
— Sluta då! — utbrast Herman. — Vi skola medtaga
prov av alltsammans och bära hem det, så fort som
möjligt. Sedan förfärdiga vi oss stora säckar — polismästaren
måste hjälpa till — och vila icke, förrän sakerna äro
bärgade. Betänk vilken nytta vi komma att få av stenkolen
och vilket fynd är icke kaffet!
— Här äro tändstickor!
— Stoppa dem på er!
Nu började de att packa in. Två timmar därefter
befunno sig de båda vännerna på hemvägen, böjda under
bördan av stora packor. Var och en bar åtminstone femtio
skålpund livsmedel och mellan sig släpade de en säck full
av kol.
Bochner smålog. — Nu få vi väl se, om polismästaren,
när vi duka upp rödvin, köttsoppa och kaffe, vill förbliva
blott och bart åskådare, — sade han. — Så stora ögon
de skola göra därhemma! — Men, Herman, finner ni det
icke besynnerligt, att Trogen i dag ej alls kommer oss
tillmötes eller hälsar oss med ett skällande?
Herman hade redan lagt märke till samma sak och
en plågsam aning om någon olycka grep honom. Han
kastade ifrån sig allt, som han bar, sprang förut till snö;
hyddan och ropade med hög röst: — Emma! — Otto!’
Ingen svarade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
