Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I hövdingens tält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt längre bort gled släden. En mängd hundar drogo
den, slavar med läderpiskor sprungo bredvid och manade
på djuren; det var en mycket talrik stam, som de råkat i
fångenskap hos. Man såg nu överallt de bofasta tsjuktsj
ernås tältbyar, deras av höga, spetsiga tält bestående
bostäder, deras försvarsvallar av snö och de talrika hundar och
renar, som överallt drevo omkring.
Äntligen var Kaliutsjinviken uppnådd.
Emma och Otto fördes in i kamakajens tält, ett
tämligen stort rum, som var bättre inrett än de övriga
infödingarnas bostäder. Här befunno sig hövdingens båda
hustrur, små klumpiga figurer med svarta, djupt liggande ögon
och svart, stripigt hår. Dessa eskimåliknande kvinnor
började genast att på varje upptänkligt sätt plåga den nya
slavinnan, så mycket de vågade utan att allvarsamt skada
henne, överhopa henne med arbete samt förbittrade även
varje stund av den stackars gossens liv.
Bostaden bestod av ett inre och ett yttre tält; det
förstnämnda bebodde hövdingens hustrur, det andra var
avsett för slavarna, och här måste Emma och Otto härda
ut trots kölden, när de icke ute i själva fria luften måste|
förrätta de svåraste och tyngsta sysslor. Den drivved, som
användes till bränsle, måste de stackars fångarna släpa in
i korgar; under det hövdingens hustrur endast sysselsatte
sig med att binda fisknät av smala läderremmar eller gjorde
i ordning vinterkläder, måste de vita ensamma ombesörja
alla hushållssysslor samt dessutom förfärdiga en slags
fällor, eller vad man skall kalla det, för vargarna.
För detta ändamål bildades av fiskben, böjliga och skarpt
tillspetsade i båda ändar, en boll genom att sammanbinda
ändarna och övergjuta benen med vatten, som man lät
frysa ihop till en isboll. Därpå avskars banden, man
doppade bollen i starkt luktande fett och utlade honom på
något ställe, som vargarna antogos komma att passera. Det
hungriga vilddjuret slukar utan betänkande lockmaten; isen
smälter i magen, de vassa benstyckena räta ut sig och
besten dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
