Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Bonden Marej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plogstång och med den andra vid hans ärm, lade han
märke till min rädsla.
— Vargen kommer! skrek jag flåsande.
Han lyfte på huvudet och tittade sig ofrivilligt
omkring, som om han ett ögonblick trott mig.
— Var är vargen?
— Jo, det var någon som nyss ropade: »Vargen
kommer!» framstammade jag.
— Vad pratar du om vargen! det har du bara drömt
om. Hur skulle det kunna finnas vargar här? brummade
han och sökte lugna mig. Men jag skakade i hela
kroppen och klamrade mig ännu envisare fast vid hans kaftan,
om möjligt ännu blekare. Han såg på mig med ett oroligt
löje, synbarligen rädd för min egen skull.
— Du har blivit skrämd i onödan, voj, voj! sade han
och skakade på huvudet. Nog nu, pojke! Var inte rädd!
Han sträckte ut handen och smekte mig plötsligt på
kinden.
— Nog nu, Kristus vare med dig! Korsa dig! Men
jag gjorde icke korstecknet; det ryckte i mina
mungipor, och det tycktes särskilt göra honom häpen. Han
sträckte sakta ut sitt tjocka, av myllan klibbiga finger
med den svarta nageln och berörde lätt mina darrande
läppar: Nog nu, log han ett moderligt, stort löje. Herre
Gud, vad du kan hitta på! Gå nu!
Nu förstod jag äntligen, att det inte var någon varg,
och att det där ropet: »Vargen kommer!» var min egen
inbillning. Visserligen hade ropet varit så klart och
tydligt, men redan förut hade jag ett par gånger inbillat
mig sådana skrik (då gällde det inte bara vargar), och
detta visste jag. (Efter min barndom hade dessa
hallucinationer dock upphört.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
