Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - Bonden Marej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efteråt, i Sibirien, kom jag ihåg hela detta möte så
tydligt i de minsta detaljer. Det hade legat obemärkt i
djupet av min själ, men av sig självt och utan min
vilja hade det plötsligt gjort sig påmint, när det
behövdes. Jag kom ihåg det ömma, moderliga leendet hos
denne livegne bonde, hans korstecken och ruskande på
huvudet: »Du har blivit skrämd i onödan, voj, voj!»
Och särskilt hans tjocka, av myllan klibbiga finger,
varmed han så sakta och med skygg ömhet vidrört mina
darrande läppar! Naturligtvis skulle vem som helst ha
lugnat ett litet barn; men här, vid detta ensamma möte,
var det något helt annat, och om jag varit hans egen
son, skulle han ej kunnat se på mig med en av strålande
kärlek mer förklarad blick. Och vem förmådde honom
därtill? Han var ju vår egen livegne bonde, och jag
herremanssonen; ingen skulle få veta, huru han smekt
mig utan att få någon belöning därför. Kanske tyckte
han särskilt om små barn? Det finns sådana människor.
Det var ett ensligt möte på det öde fältet, endast Gud
från sin höjd kunde se, av vilken djup och upplyst
mänsklig känsla, av vilken fin, nästan kvinnlig ömhet hjärtat
kanske varit fyllt hos en och annan djuriskt rå och
okunnig bonde, som ännu icke väntade eller hade en aning
om sin befrielse från livegenskapen? Var det icke detta
Konstantin Aksakov menade, då han talade om vårt
folks höga bildning?
När jag steg upp från britsen och såg mig omkring,
minns jag, jag plötsligt kände, att jag kunde se på dessa
olyckliga med en helt annan blick och att som genom
ett under allt hat och all ondska genast försvunnit i
mitt hjärta. Jag gick ut och såg uppmärksamt på de, som
kommo i min väg. Den där skurkaktige, slätrakade
bonden med brännmärket på pannan — han som nu drucken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
