- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
52

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - En mystisk förutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänvisa till folkets »djuriska vildhet och slöhet», dess
okunnighet och brist på utveckling, som om folket icke
vore i stånd att fatta, vad som nu försiggår. Sakens
väsen förstår det förträffligt, varen övertygade därom,
ty det har det förstått redan i fyra århundraden. Blott
de nuvarande diplomaterna skulle det icke förstå, även
om det hörde talas om dem, men vem kan begripa
diplomaterna? Ja, vårt stora folk har växt upp som ett
djur, det har utstått kval allt ifrån sin början under hela
denna tusenåriga period, som vilket annat folk som helst
icke skulle kunnat genomleva utan att falla sönder och
tillintetgöras; men vårt folk har endast blivit starkare
och fastare sammanfogat genom dessa kval. Bannen
icke folket för »djurisk vildhet och okunnighet», I vise
herrar, ty det är ni, just ni, som ingenting gjort för
detta folk. Tvärtom, för två hundra år sedan avlägsnade
ni er därifrån, lämnande folket i sticket och splittrade
det, förvandlade det till skattskyldiga nummer och till
en för er räntebärande apparat. Så växte, upplysta herrar
européer, detta folk upp, fastän förgätet och utätet, som
ett av eder i sin håla uppjagat vilddjur, men med detta
folk var dess Kristus, och med Honom allena levde
det ända till den stora dag, då för tolv år sedan[1] den
nordiska örnen, upptänd av barmhärtighetens eld, flög
upp och bredde ut sina vingar, med vilka han beskuggade
folket...

Ja, det finns mycket djuriskt i folket, men fästen er
icke därvid! Denna djuriskhet är århundradenas dy,
varifrån folket skall rensas. Och olyckan ligger icke
i att det ännu finns djuriskhet kvar, utan däri att den
upphöjes till dygd. Jag har sett stråtrövare, som begått


[1] D. v. s. 1865. Dostojevski syftar väl här på bondeemancipationen i
början av 1860-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free