Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ryssland och Europa - Krig och fred - I. Krig. Vi äro starkare än alla de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
lärda skrika och påpeka, att vi förgås och kvävas av
vår egen inre oreda, och att krig därför icke är
önskvärt. utan fastmer en lång fred, för att vi ska kunna
förvandlas från vilda djur och träbockar till verkliga
människor, lära oss ordning, ärbarhet och heder; då
först kan man gå att hjälpa de slaviska bröderna — så
slutar alltid deras samfällda visa. Intressant vore i så
fall att erfara, huru de föreställa sig denna process, och
med vilka medel de skola kunna göra det bättre. Och
huru skola de själva kunna vinna heder genom uppenbar
ohederlighet? Intressant vore slutligen veta, huru och
på vilka grunder de ämna rättfärdiga sin brytning med
den allmänna folkkänslan.
Nej, det är tydligt att sanningen endast köpes genom
martyrskap. Millioner människor röra sig och lida och
försvinna spårlöst, som om de varit förutbestämda att
aldrig förstå sanningen. De leva av andras tankar, söka
det färdiga ordet och föredömet och gripa fatt i den
sak, som tillviskas dem. De ropa, att auktoriteterna och
hela Europa stå bakom dem. De vissla ut alla
oliktänkande, alla, som förakta tankens slaveri och tro på
sin egen och sitt folks självständighet. Och dock äro
dessa massor av skrikande människor i själva verket
bestämda att blott tjäna som ett passivt medel, för att
några enstaka av dem skola kunna närma sig sanningen
en smula eller åtminstone få en förkänsla därav. Dessa
enstaka skola sedan föra alla de andra efter sig, leda
deras rörelser, föda idéer och lämna dem i arv åt
massorna. Sådana enstaka män har det redan funnits även
hos oss, och några av oss, kanske till och med många,
förstå dem redan. Men de där överkloka fortfara att
hånskratta och tro alltjämt, att de äro den stora kraften.
»De spatsera och vända snart om,» säga de nu om våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
