Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit på modet ien enda tröst, alldeles som den där
krinolinen. Men Anders hade varit den värste
den höst det varade.
Anders stannade och talade till det lilla
låga fönstret med de fyra små mörka rutorna,
vilka vid dagsljus plägade skifta gredelina av
ålder. Han tittade ut i den glastilltäppta lilla
gluggen, som om Satan retirerat ut till det
halvmörka glitterskiret, som flödade från
himlavalvet ner på den uppblötta marken utanför:
— Jag vet jag aldrig tog en bit för
egen del och aldrig sä mycket som en potatis
från dem som brydde sig om de fattiga. Di
som följt Herrens bud att låta sig vårda om
sina medmänniskor, di hä sällan något att
stjäla här på jorden, det är sådant folk1,
som förvärvar skatter där inga tjuvar kan
stjäla... Di andre... om dem hette det nog
den gången, att di vägts på en våg och
befunnits för lätta.
Han vände sig åter inåt rummet och
trampade hårt på tiljorna.
–-Det är nog inte i misshugg som
Gud satt fattiga och rika bland varandra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
