Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fall blev ensam ute på gården, där man tog
mot den objudne gästen med sten och gärds-
**■
gårdsstörar så att det dunkade i kroppen på
honom som då man stenar en oxe. Han drog
sig under ideligt försvar baklänges, tills han
kom bakom en stenmur, som gav honom
rikligt med försvarsvapen, och över vilken ingen
vågade följa honom och så kom han
välbehållen till de andra i båten. Men på länge for
ingen till Vallö mer i sådant ärende och
ingen hade heller gjort det före honom, utan
skulle man ha en mö från Vallö, så for man
till och från hennes hem medan det var ljust
på dagen. Även det hände endast sällan. De
båda öarna voro fientliga stamområden, vilkas
invånare hade drabbning var midsommarafton
och friveckolördag och då valde stadens
neutrala mark till krigsskådeplats.
Ment ett år strax före jul, när allt otyg
begynt komma i farten, hade Anders mött
sin överman. En lördagskväll hade sinnet
runnit på honom, han drack sig mer oregerlig än
vanligt och begav sig ut för att »slå ner den
förste han mötte, om det så var satan själv».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
