Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, hälst på vintern, när det kräves en bit
fläsk ibland. Men när en då inte ens har
mjöl till gröten och barnen börja sin låt, då
skall jag säga. — Och så käringen! Hon är
ju som ett lamm annars, stackaren, har ett
fullt schå med barnen. Men när det blir så
trångt som nu, då blir hon liksom Hanna, hon
av Naftali stam, som Tobias var gift med, du
vet! Hon vill se fromhetens lön liksom hon
ville.
— Såå! sa Anders. Det har jag aldrig
märkt på henne.
— Jo, hon har tatt sig för med det under
de sista åren. I dag sa hon närapå detsamma
som Satan, så att jag nästan trodde att han
pratade genom henne. Men jag teg, för mitt
eget orena hjärta säger detsamma ibland. Jag
får nog veta att jag släpar på denna dödens
kropp, på gamle Adam! Men är vårt hjärta
ont, så är Herren större än vårt hjärta. Det är
bara te och förtrösta pä Honom. Han håller!
— Jojo, det är just det han gör! sa
Anders, i det han reste sig från bordet och fäste
ögonen uppåt ryggåsbjälken till tack för kaffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
