Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty han var ju ändock’ kallad till det heliga
predikoämbetet op^Jiade fått kappa och krage
och det sades att han skulle vara en lärd man.
Fast det var inte den lärdom som Gud ger
och som nog är den enda riktiga i alla fall.
Och gemytlig kunde han vara och bjuda på
både kaffe och mat i köket, när den andan
föll på honom!. Fast det var ju inte så ofta.
Det hade förr i världen varit stränga präster
i församlingen, mot vilka Pettersson var som
ett lam. Ola hade i sin tidiga ungdom hört
omtalas en gammal man, som kommit till
bekymmer för hur det skulle gå honom i
evigheten. Han lejde en man för sig i vrakelaget
och for till Västraby för att tala med
församlingsherden. Han knackade på dörren och
prästen trädde ut, sömnig och i
skjortärmarna. När mannen begärde ett samtal tog
prästen honom i kalufsen, vände honom med
näsan utåt igen och’ sade: »Jag ska lära dig, din
bondhund, att störa din församlingsherde på
hans vilotid! Kom; igen när det blir
mottag-ningsdag!» Sade och slog igen dörren. Men
den här kunde en då få tala vid när en kpm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
