Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit den, till vilken man förtrott sig, när man
kom i nöd, när sjukdom eller död var på
färde, ty man hade så långt och olägligt till
prästen, så att få ut denne hade det ej varit
att tänka på. Han hade gett nöddop åt sjuka
barn, som annars kanske skulle ha blivit
fördömda, han hade kallats till de sjukas läger
och där under deras sista sömnlösa nätter läst
Luther för dem1 och sjungit psalmer emellan
det han sett till sina flundregarn och
ålakrokar; ja, vät hundraden gånger hade gamen
och krokarna fått stå och brödanskaffningen
försummas medan han drog arma själar upp ur
Misströstans dy. Han var dock den förnämste
ledaren för folket därute–-det var allt
fler än Satan som tyckte det.
Ännu hade aldrig en läkare satt sin fot
på ön, ännu hade ingen däruteifrån farit till
lasarettet, utom en som fått ett skott i
magen, när han var ute för att skjuta dragfågel,
men han dog också mycket riktigt därinne,
det gjorde för övrigt ofelbart alla, som kommo
dit. Det hade man förrästen Herrans ord på
att de skulle göra, som i sin sjukdom vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
