Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans riika fiskförråd i havet eller från
böndernas källare. Och’ Gud hade aldrig svikit, aldrig!
— Ibland hade det sett misstänkt ut och Ola
hade inte vetat sig någon levande råd, men
så1 hade han sagt till Honom: Nu ser Du själv
att den sista brödkakan är nära slut, nu får
Du ge mig ett bak bröd! Och det hade aldrig
slagit fel att där inte nästa dag hängde ett
tjog flundror i garnen eller att han fick ett
halvt pund ål på vräktastången. Maten sörjde
nog Gud för, det var inte så farligt.
• Men... men... men...
Olas nyss av tillförsikt fyllda hjärta
krympte, ansiktet svartnade och munnen drogs
ihop igen på det där viset som genom ett
osynligt band... nej — — det kunde inte vara
möjligt, den Allsmäktige kunde inte tillåta det,
att det nu snart därute på ön skulle växa fram
en släkt av villoandar, som skulle predika en
annan Kristus än den han predikat. Bibelns
ord om ovännen, som sådde ogräs i vetet
medan husbonden sov, rann honom i
minnet. Men han hade inte sovit, han hade
kämpat vid varje tillfälle som gavs, varnat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
