Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. I sydsydväst stod solen, glidande
nedåt, iwen ännu hade hon ett par timmars väg
kvar av sin bana av denna årets första riktiga
förvårliga solskensdag.
Svien Johan och Kristina hade tagit plats
på framtoften, han uppe i lovart, hon mera
neråt lä. Hon var strålande glad, som den
dag, som nu glied så raskt framåt, nickade
och pratade och småskrattade för att få Sven
Johan munter, det var opassande, det visste
hon, att göra så när hon kom från en
nattvardsgång, mten hon kunde inte hjälpa det.
Hon var inte mera sig själv, hon kunde knappt
sitta still
Olia, som satt till rors, såg det och kunde
inte nog förundra sig över att horedjävulen
så farit i kroppen på hans annars så stillsamma
syster. Precis så var det som han fick
kvinnfolk att biära sig åt, när han besatte dem.
Då började de se sig om efter karlar, flina och
fnittra, krusa för dem och bära sig åt på annat
sätt i karlsällskap än de gjorde annars, då
fick de giftastankar och sa’ att en kan vät
inte gå och tjäna i alla sina dar heller.–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
