Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuk och satt nu på baktoften, sluten och
mol-tyst och kände hur det liksom gått upp ett sår
inom honom och hur det blödde och sved.
Han kunde inte påminna sig att han nånsin
känt sig så till mods efter en nattvardsgång
förr. Söndagssamtalén tillsammans med
Petter och’ Mårten stego fram som repeterade
för hans minne. Han hade förut inte vågat
höra på’ Petter med mer än knappast ett öra,
ty han hade varit rädd för att förlora det
säkra fotfäste han hade på den gamla
beprövade väg han vandrade och sedan inte mer
finna samma vila som hlan hittills haft. Men
nu kände han att denna fruktan övergav
honom, att de där banden vid kyrkan höllo på
att brista och’ att det kunde komma en stund,
då han skulle söka trevnad på annat håll.
— Det var farligt vad länsman är tjock!
sa Lina, brytande tystnaden. Han är värre
än den värste galt!
— Han får nock’ sin lön en gång!
menade Ola, som just halkat nedanom den sista
stenen på Eneskiärsudden och nu tog in tre
tum på skotet i det han lovade upp ett streck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
