Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna sitt eget inneboende fördärv och lärt
sig vara på vakt mot det och hade likasom ett
övertag på den farlige andlige
högmodsdjävulen och egenrättfärdigheten för en tid. Nå,
det där sättet h!ade aldrig Ola eller någon
därute’ kunnat med. Det förekom på sin tid
kanske ibland som ursäkt för köttets svaghet,
för att de skulle få sig ett rus en och annan
gång. — — Djävulen är så outtröttlig och
listig. — — — Han narrar människan att
begå den ena synden under det han varnar
henne för den andra. Men det syntes nog
att bådie Sven Johan och Fall inte voro sig
lika. Ola satt till sist och äggade upp sig
till ren nyfikenhet rörande vad de skulle
komma att säga om prästen.–Till sist bröt
han ,ut:
— Du tog inte nattvarden fast du var
oppskreven, Sven Johan!
Det var riktigt att den tilltalade inte
befann sig vid sitt vanliga ljusa lynne. Kristina
hade försökt att mjuka upp hans sinne med
litet glam, men hön upphörde snart då han
inte ens såg åt henne, utån lät de skarpa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
