Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning att han skulte utebli från en
nattvardsgång, som han låtit teckna sig till, det hade
han aldrig kunnat tänka sig.
Han läste Luther och bibeln ivrigare än
förr för att få de bedrövliga minnena från
kyrkan förjagade, men de kommo åter som
vålnader med en plågsam regelbundenhet. Icke
ens sällskapet av Kristina, som nu börjat
komma till honom var söndagseftermiddag,
sedan de blivit överens om att gifta sig med
varandra så snart hon tjänat året ut, kunde
mer än för tillfället komma honom att förgäta
vad han bevittnat. Det var för honom1 som
om något, som hållit honom bunden vid
kyrkan, brustit, och som om han halkade allt
längre bort från sin andliga moder utan att han
dock förmådde sörja däröver. Han kände sig
så redlös i det nya andliga förhållande, vari
han råkat, som om han befunnit sig i en båt
utan åror och segel ute på det villande havet
och endast haft tomma händerna att ro båten
hit eller dit med.
Men emellanåt kom det stunder, då han
inte så starkt erinrade sig det obehag han
känt i östraby kyrka. Då hejdade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
