Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och av det Ulla han varit tillsammans med
Ola hade han redan fått klart för sig, att under
hans slitna svarta halsduk, som han bredde ut
under västen, var hjärtat mer härsklystet än
egentligen förkrossat. Ola talade visserligen
jämt och ständigt om sitt förbannade hjärta,
som var en sådan oren djävlaboning, men det
föreföll ofta, som det där talet endast var till
för att imponera på åhörarna med Olas stora
självkännedom och djupa skuldmedvetande.
Under det Sven Johan sysslade med dessa
tankar, slängde han oljetröjan över armen och
gick ner till strandbryggan. Det gick som ett
vinande att resa masten, kränga vantens
tågnålar om stropparna och föra staget över
båtnäsan. För stormens och sin ensamhets skull
fäste han spritsöglan fast vid spritshanken så
att smackseglet skulle bilda trekant. Så lyfte
han ner tre flata stenar till barlast och sköt ut
ekan.
Hon gick som en herregårdsmärr för en
fjädervagn fast hon bara förde focken och
trekanten. Därinnanför de yttre skären var
sjön hygglig och Sven Johan hade tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
