Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskarna att ta ål med harka. Tinnarna på
harkan rev sönder tångbuskarna, när harkan
rände genom dem, sades det. — — —
Liksom om inte tångbuskarna växte igen,
människors hjälp förutan. Och så sades det att
man skulle förbjuda fiskarna att hutta ål och
ta ål med stång på vräkt. Lerbottnen
fördärvades naturligtvis. Kan en tänka sig sådana
påhitt? Lerbottnen i havet fördärvas. Och så
skulte det komma särskilda herrar, som skulle
mäta maskorna i garnen och se till att de
inte höllo fler stolpar på alnen än de herrar
bestämde, som aldrig sett hlur man sätter eller
tar in ett garn och som bli lika rika och lika
feta om en stackars fiskare får en fisk mer
eller ej... Det var bara förunderligt att de
kunde få kungen att gå med på all
galenskapen. Men de ljög honom naturligtvis full,
stackaren, där de rände kring honom1 och
pratade var på sitt vis. Han hade det nog inte
för roligt hän heller. Han kunde naturligtvis
inte följa med allt i grund och botten och
sä blev han förstås -lurad. Tänk ändå, vad
en hade mycket att tacka Qud för, att en var
född till en fattig fiskare ochl inte till kutngi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
