Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom, när hian fann sig på tu man hand med
en man, så okunnig och dock så vetgirig som
denne. Den hade förlett honom att uppehålla
sig för länge vid episoder ur kyrkans kamp
mot de troende. Han såg nu kinderna på
Sven Johan glöda och att det i de blågråa
ögonen glittrade tusende små kalla gnistor som i
brottet av ett stålstycke en kall vinterdag. Det
var tydligt att det fanns humör i den mannen,
som annars såg så hjärtans beskedlig ut.
Han tog upp sin klocka och betraktade
den ivrigt som om han försuttit någon tid.
— Vi ha använt för mycken tid på en enda
sak, om myndigheternas förföljelser! sade
han... Låt oss inte tala mer om den snön, som
föll i fjol! Det var något mer... ja, det vill
säga, det var en del saker som’ han frågade
mig ’efter då vi gick hit. Vad var det nu
igen?
Sven Johan satt som förhäxad i sina
funderingar över de historier han fått till livs.
Dem måste hän höra mer om eller helst läsa
om. Vid Johanssons fråga vaknade han upp
och svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
