Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giv mig icke! hade en gång sagts av en man,
som gällde för en av de visaste som funnits.
Men om han var nöjd med sin yttre
ställning så var han dess mer missnöjd med sin
mre. I månader hade han varit ett rov för
tvekan och vacklan. Han var inte annars
tvekande av naturen, men han kände på sig att
det här var fråga om viktiga steg, att det
gällde att inte bara lyssna till locktoner från
de som sade: Se här är Kristus och där är
han! utan att, innan han gick ett enda fjät,
förskaffa sig den sinnets visshet, som han visste
höll in i döden. Nog förstod han att Ola,
med all sin vrånghet och sina hårda domar,
inte var på en väg, som gick alldeles ljusrakt
i stil med skriftens ord och1 så mycket hade
han länge haft klart för sig, att det inte stod så
bra till i kyrkan, som man kunde önskat. Men
å andra sidan tyckte han också att Petter, trots
sin trosvisshet och sin ljusa barnatro, i sina
domar över kyrkan gick längre än som var
kristligt.
Sven Johan hade nu i månader sökt och
letat om det inte fanns en gyllene medelväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
