Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var tyst och’ mulen då de gåvo sig
i väg uppåt staden, mot det håll där hotellet
var beläget. Han bar laxen, som var insvept
i ett förkläde. Hon försökte fråga honom om
ett och annat, men han svarade inte, utan
endast påskyndade stegen, som om han längtat
efter det ögonblick, då de uträttat sitt ärende
i det förbannade huset och han åter hade
Kristina vid sin sida på gatan utanför. Äntligen
vek man av om hörnan, där man kunde se
det stora vita trevåningsWuset stå lysande i
vårsolen. Vitt utanpå, men hur såg det ut
nere i källrarna? Han kom ihåg Kristi ord
om gravar, som utantill äro vitmenade, men
innantill fyllda med de dödas ben och1 all
oren-lighet. Och’ mot detta näste ingrep ingen av
denna jordens väldiga med stämning och böter
för sabbatsbrott, som de gjorde mot dem,
som samlades i husen och sjöngo psalmer och
läste Fader vår! Tvärtom, de höllo till här,
prästen i Västraby tillhörde dem som offrade
åt Satan häruppe, sades det.
I porten mötte Kristina en man, som hon
frågade vart hon skulle gå och lämna laxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
