Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod fina herrar bakom dem och passade upp
och andra höga herrar satt till bords med.
Och ett sådant vimmel med folk! — — —
Men det var förgänglig jordisk ståt och det
var bara en jordisk kung–som är stoft
nu! — — Men då du!–där du!
Efter ett sådant utbrott stämde Mårten
ofta upp en av de sånger, som han sjöng med
en sådan omedelbar kraft och känslighet. Han
sjöng alltid sittande i halvlutande ställning
med högra underarmen vilande på tvären om
högra låret strax ovanför knäet, med vänstra
armen böjd rakt utåt och tummen trädd
innanför svångremmen drog hän vänstra armbågen
och axeln starkt bakåt, så att bröstkorgen
vidgade sig och lungorna fingo luft. Huvudet
riktades snett uppåt och ögonen sögo sig
innerligt fast i någon, som ingen annan än han
själv såg, men som inte gärna kunde vara på
mer än tre alnars avstånd ifrån honom.
— Hur mår du, broder? frågade Anders
sedan Mårten rest sig upp ur sin bedjande
ställning.
— Ynglingar varda trötta och uppgivas
och karska män falla. Men de som vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
