Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu ha Vi dem här! sa han och gled
ner från sängen och gick till dörren för att
öppna.
Fall och Ola möttes i själva
dörröppningen. Den senare bar postillan under armen
i en schalett, som en gång varit vit- och
rödrutig. Han hade sex personer i följe.
— Gokväll, Ola! Hur mår du?
— Oh’, nog får jag veta att det krälar i
det gamla ormaboet! Han pekade med den
knutna handens tumknoge åt hjärttrakten. Jag
arma människa, ho skall lösa mig från denna
dödens kropp!
— Var tröst, din förlossare lever!
genmälde Fall och intog åter sin plats på sängen.
Hack i häl efter Ola kom sömmerskan, •
— — — Ola Sörens Kerstin. Det var don
till fruntimmer! Hon var en sådan där
kraftig, jämngrov, frodig brunett, med långa,
svarta ögonfransar och ögonbryn samt ovala,
fylliga kinder, som det växte en och annan
därute, fast de voro talrikare företrädda bland
Idöttrarna till de mera välmående
frälsebönderna under det grevliga godset.–-Hon
haide en kraftig mun, något för bred måhända^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
