Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varenda dag som går, för upp på de Ljuvliga
bergen, till ett himmelskt gästabud,–med
märgstarka rätter och silat vin. — Lovat vare
hans namn!
Det drog en mörk sky över Olas ansikte
när Anders använde hans älsklingsbild om
hunden, vilken han själv plägade använda för
att visa sin stora ödmjukhet i jämförelse med
de andras,–-de, som inte ville nöja sig
tn!ed att bara vara fattiga syndare, som levde
från minut till minut på grund av Ouds
barmhärtighet med dem, utan jämt gjorde anspråk
på att vara i besittning av bamaskapets
rättigheter. Men han hade läst så mycket
predikningar att han hade många andra bilder
på lager och var fort färdig med en som
överträffade den om hunden. Och så föll han in:
— Ja, åtminstone jag är glad om jag, som
vår lärofader Luther säger, får vara en arm
trasa, med vilken Oud kan torka sin sons skor,
bara jag får förlita mig på hans rättfärdighet
när jag känner min egen uselhet–-Men
det är inte nog med att vara ödmjuk.–-
Ty liksom tron inte är någon sann tro, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
