Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Fall stod fortfarande stödd mot
kakelugnen och’ studerade Ola under det
Mårten talade. Han tyckte det var förvånande
att i kväll se ett sådant lugn hos denne
annars så hetsige man, som en i vanliga fall
kunde jaga pä dörren med ett par bibelspråk,
om de gick mot något Olas älsklingspåstående.
Men nu satt han därframme vid bordet
med Luther åter hopslagen i den vänstra
handen och den högra under kinden. Fast nog
märktes det emellanåt på de ånglande
rörelserna att det kröp i kroppen på honom1. Han
syntes dock inte sinnad att rymma fältet,–
— han väntade väl på det riktiga
samtalsämnet, som en inte ens kommit in på än, om en
fick fara och höra andra präster än socknens.
Anders hade ämnat komma med det mot
slutet, om inte det på något vis blivit stopp i
minnet och Mårten huggit ordet från honom. Nå,
det visste ju inte Mårten, han skulle ju tala
han med! — — —
Det hade inte gått en fjärdedels minut,
sedan Mårten slutat, förrän Ola tog handen
från kinden, vände sig halvt om och tog i med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
