Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna sörjde för att dar inte tick förekomma
några metodistiska läroböcker. När han sagt
detta tog han Ola i armen och ledde ut
honom på trappan och stängde dörren... Ola
hade sedan aldrig sagt étt ont ord om skolan.
Kuren hade hjälpt, så mycket kunde då
lärarinnan förstå. Men vad varken hon eller någon
annan mer än Ola och’ Oud visste, det var
att Ola rott ut bortom holmarna på
Västra-‘byfjärden och gråtit i timmatal över att han
kunnat falla prästen i ämbetet och förgå sig
så att han förargat en Herrens tjänare på så
sätt som det i dag visat sig att han gjort.
Så småningom hade hon dock fått lära
sig att ta förhållandena som de voro därute.
Alla hade ju också blivit allt mer vänliga mot
heiine, tyckte hon. Och dock satt hon mest var
söndag bak låsta dörrar uppe på sitt rum och
framkallade ur minnet hur det just nu såg ut på
Storgatan i hennes lilla trevna hemstad. Hon
hörde kyrkklockorna ringa till aftonsången,
såg ungdomsskarorna glammande och leende
ta eftermiddagspromenaden. Hon kunde se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
