För största delen af nordens foglar utgöra årliga färder från och till häckningsorten ett lifsvilkor af högsta betydelse och företeelsen har äfven i följd af sin påfallande och anmärkningsvärda beskaffenhet ådragit sig synnerlig uppmärksamhet. Med stor flit har man studerat dessa foglars utbredning och lefnadssätt samt sålunda hopat ett särdeles vidlyftigt material af uppgifter om deras fyndorter, flyttningstider, sätt att färdas o. s. v. Häraf må dock ingen sluta, att ämnet också vore vetenskapligt utredt. Den ornitolojnska literaturen blir nemligen ännu O O svaret skyldig uppå till en del ganska elementära spörjs-mål rörande foglarnes vandringar. Man kan exempelvis icke med säkerhet uppgifva, hvart en art från ett visst land flyttar till vintern, eller genom hvilka länder den tärdas. Icke heller är det utredt om foglar af samma art från olika breddgrader flytta bort successivt, sålunda att hvarje nordligare grads innevånare tränga den näst sydli-gares undan, eller om icke de förra flytta förbi de senare för att öfvervintra ännu sydligare än de. Man är icke ense om foglarne färdas i en fortsättning t. ex. från Afrika till norra Europa, eller om de flytta ryckvis kortare af-stånd i sender. Slutligen vet man ej om dessa förhållanden ens äro bestående, om icke skilda individer af samma art möjligen flytta på olika tider, åt spridda håll och annorlunda ett år än ett annat. Då nu ovissheten är så stor rörande sjelfva förloppet af flyttningen, må man ej undra deröfver, att forskare som velat tränga djupare, till företeelsernas dolda orsaker, förgäfves famlat efter sitt mål. Många hafva väl tagit i öfvervägande denna den mest lockande sida af ämnet, men ledts på villospår af förut fattade l