Petschoras mynning vänder sig emot Waignts och södra Novaja Semlja. Till de tre arter som förmodades häcka redan vid norra Rysslands kust komma således ytterligare några, hvilkas första häckningsstationer vidtaga på nämnda öar. Deremot har man ännu liär funnit några allenast under flyttuing (Charadrius helveticus, Tringa minuta, ar enaria och Cygnus minor); andra åter hafva alldeles icke blifvit crtappade, men ej heller visat sig stanna tidigare för att kläcka, hvarföre de ännu torde upptäckas här, åtminstone stadda på genomtåg; dessa äro Phalaropus fulicarius Anser leucopsis Tringa subarcuata » ruficollis? » canutus Fuligula Stelleri Anser albifrons Larm leucopterus. Man stannar således åter tvehogsen hvarifrån de arter, som anträffats här samt möjligen också de sist uppräknade, kunna komma. Några anlända uppenbarligen från Taimyrlalidet åtminstone till en del; ty såsom längre fram meddelas, häcka de der, men hafva aldrig förekommit under flyttnin-garne uti Sibiriens eller norra Rysslands inre delar; så är fallet åtminstone med Somat. spectabilis, Fuligula Stelleri, Larus glaucus och leucopterus. Utan att för närvarande något bindande bevis kan anföras, synes det vidare vara mest antagligt, att största delen af de öfriga komma till Novaja Semljas södra från dess norra delar1), der i sjelfva verket en och annau också uppgifvits förekomma. Denna förutsättning kommer efter all sannolikhet att bekräftas genom framtida undersökningar på ort ocli ställe, ty den motsäges ej af det skäl, som anfördes emot Spetsbergen såsom häckningsort för samma arter. Novaja Semljas vidsträckta inre är nemligen icke genomskuret af talrika vikar, ej heller så uppfylldt af hög inlandsis, efter- ■) Enligt Ueuglin flyttade gäss, svanar m. nJ. i medlet af sept. 1871 vid ön Meschduscharrski vid södra Nov. Semlja i NO—SV-lig riklning. Petennanns Geogr. Mitth. 1872, s. 29.