lilla ön Helgoland, också de som enligt regeln öfvervintra nordligare. Ungefär samma arter som befunnos öfvervin- O o tra tidigast vid södra Norge och Danmark, stanna äfven här, några numera blott fåtaligt, andra först nu till jemfö-relsevis större antal, och några vika härifrån endast för den allra kallaste tiden, ehuru enstaka individer äfven då dröja qvar; de öfriga arterna förekomma blott om hösten och våren. Såsom man kunnat förmoda redan af förhållandet i de näst förut afhandlade länderna ådagalägga nu anförda fakta, att de uppräknade arterna flytta från Danmark längs Nordsjöns kuster förbi Holland och Belgien. Det är derjemte särskildt anmärkningsvärdt, att en del arter yppas här också sommartid, ehuru utan att häcka, hvarföre om dein gäller det ofvan (sid. 38) anförda beträffande arternas häckningsställen. Innan flyttningsvägen på kontinenten fullföljes längre bort är det af nöden att egna särskild uppmärksamhet åt samma arters förhållande uti de länder vid Nordsjön, hvilka ännu återstå, nemligen Britiska öarne *). Charadrius helveticus. Nästan alla tider på året, minst dock om sommaren; häckar ej. Fern Islands i juni, Kincardineshire. Regelbundet höst och vinter på Irland. Phalaropus fulicarius. Sälls. höst och vinter vid östra kusten; Orken-öarne och Skotland, Yorkshire, Wiltshire, Battersea vid Thames. Funnen äfven vid Irland. T ringa maritima. Tid kusterna från sept, öfver vintern till april—maj (häckar möjligen i norra delen?); Shetlands och Orken-öarne. I England vid ostkusten: Durham, Yorkshire, Norfolk, Essex, Kent, Sussex, Dorsetshire, Devonshire, Cornwall. Norra och södra kusten af Wales; Irland om vintern. •) Yarrell, A History of British Birds. London 1856, II—III.