anträffats, ej heller något annat land dit de skulle draga sig, än britiska öarne. Detta förklarar hvarföre somliga af arterna på britiska kusterna, ehuru de hufvudsakligen färdades längs ostkusten från Norge, doek uppgifvas finnas i en anmärkningsvärd mängd på Irland, exempelvis de tre gåsarterna och Tvinga canutus; härigenom förstår man äf-ven hvarföre den lilla svanen visar sig så ofta på öarne och särskildt deras vestra del. Så länge för handen varande data till frågans afgörande ännu äro så knapphändiga, må derfore endast medgifvas, att några af arterna flytta från Grönland öfver Island till Britiska öarne, dit de således kunna komina från tvenne eller tre håll, längs skilda vägar. Deremot måste lemnas oafgjordt i hvil-ket förhållande vägarne besökas, hvart de företrädesvis leda inom britiska området samt om individerna från alla vägarne äro fullt öfverensstämmande med hvarandra. I förbigående må här tilläggas, att man såsom ett hufvudsakligt stöd för antagandet, att de arktiska foglarne i England anländt från Grönland, framställt den omständigheten, att en mängd amerikanska fogelarter förekommit o / o o på britiska öarne, särdeles dessas vestkust, och oftare här än annorstädes i Europa. Häraf må man dock ej låta sig missledas, ty de sistnämnda foglarnes ankomst hit kan bero af andra vilkor än dem, som betinga britiska flyttfoglarnes regelbundna migrationer. Om således bevis skola anföras o o för en flyttningsväg öfver Island från Grönland, böra de tagas från dessa öars häckfoglar, icke från tillfälliga fynd af sydligare fremlingar i England. Frankrikes kusttrakter. Charadrius helveticus. Regelb. v. o. h. vid norra kusten i medl. af maj samt aug.—sept.; äfven i juli, Degl. o. Gerbe '); *) Deglnnd et Gerbe, Orniihulogie curopéeiine II, Paris 1867.