artadt förhållande eger rum äfven i angränsande trakter åt öster, (se längre fram) samt arterna uppträda vida fåtaligare vid östra än vestra delen af Östersjökusten. Deremot blifva fyndorterna talrikare vesterut, om arterna också ej yppas i samma mängd som vid kusten; söderut blir bristen på uppgifter åter anmärkningsvärd. Beträffande årstiden, under hvilken de flyttande individerna blifvit anträffade, synes det vara en genomgående regel, att de i hela Nord-Tyskland förekomma uteslutande eller till större antal om hösten än om våren, således stadda på flyttning från norden; detta inträffar på orter belägna vid Oder och Elbe, t. ex. i Lausitz, Anhalt, Eisleben och Mannsfeld, eller invid Weser och Ems, uti Thüringen och Miinster-landet. I södra Tyskland eger åter ett motsatt förhållande rum: endast få individer komma hit, och vanligen då om våren, någon enda är funnen under vintern; så inträffar det åtminstone i Tyrolen och från andra orter har man knappast några meddelanden om samma arter. De här anträffade foglarne måste således varit på väg från Medel-liafvet, hvarom längre fram meddelas närmare uppgifter. Såsom redan nämndes blifva fyndorterna talrikast i vestra Tyskland samt ligga merendels invid Rhen och Main. Här åter eger ej någon så stor skiljaktighet rum beträffande årstiden, utan arterna uppgifvas vanligen förekomma under såväl vår- som höstflyttningen; de färdas således fram och åter för att öfvervintra någonstädes längre bort, eftersom ingen art regelbundet gör det inom hela det i fråga varande området. Iivart de taga vägen bör derföre framgå ur notiser om arternas förhållande i länderna söder och vester om Tyskland, nemligen