Om man undantager den 6istnäinnda arten, livilken enligt det föregående flyttar från Sibiriens nordligaste kuster vesterut, återfinnas således uti vestra Sibiriens inre delar alla de arter, som förekomma till något så när stort antal längs den nyss utpekade vägen från Svarta hafvet till mellersta Ural. Trakterna äro visserligen högst bristfälligt undersökta, men redan ofvan angifna iakttagelser synas lemna tillräcklig ledning för bedömandet. Fyudor-terna ligga neinligen uteslutande i vestligaste Sibirien och i en omedelbart fortsatt serie längs floden Ob samt dess källor, utvisande att stråkvägen öfvergår i trakten af Kamas källor vester om Uralska höjdsträckningen till källorna afTobol på östra sidan, kvar-efter den fortlöper längs denna och Ob floden ända till dess mynning och Obvikens kuster. I följd af bristande undersökningar är det för närvarande icke bekant om arterna häcka på sistnämnda ställen, hvilket väl är en möjlighet; i sådant fall hafva de här den norra slutpunkten för flyttningslinien. Skulle åter, såsom med säkerhet kan antagas, åtminstone en del af arterna icke stanna derstädes, återstår intet annat val, än antagandet att de härifrån begifva sig till det närbelägna Taiinyr-1 an de t; på sist anförda ort hafva de flesta befunnits häcka. Endast några få (möjligen Tr. canutus, arenaria och Åns. leucopsi») hafva också här blifvit iakttagna allenast stadda på färd högre upp mot Ishafskusten och den obekanta norden. Huruvida de foglar, som komma till sist anförda orter, flytta hit från nedre loppet af Ob omedelbart öfver tundrorna eller längs hafskusten, måste tills vidare lemnas oafgjordt; sannolikt begagna de begge vä-garne. /