Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erkänna det. Synd är ett folks fördärv. Och synd är den
enskilda människans fördärv. Det måste var och en se.
Dryckenskap, otukt, högfärd, girighet, avund, hat, orättfärdighet
och andra synder, vari hela världen är försänkt — vem vet
icke, huru de förstöra människor till kropp och själ, fylla livet
med bitter galla och föra otaliga ned i en förtidig grav? Och
kan man väl då kalla dem förståndiga, som leva däri? Nej,
om de än äro lärda, högt uppsatta och i alla jordiska affärer
kloka, så äro de dock i det stora hela dåraktiga. Man kan
icke kalla den förståndig, som är klok i det världsliga och
förgängliga men sorglös i det eviga och oförgängliga.
Däremot är det ett rätt förstånd att söka Gud. Säll den
yngling och den jungfru, som redån i tidiga år söka Gud. Sälla
de makar, som när de ingå äktenskap, först och främst söka
Gud. Sälla de föräldrar, som vid barnens uppfostran framför
allt söka Gud. Och sälla de barn, som växa upp i ett hem, där
man söker Gud och vandrar inför Gud i allt! Gudsfruktan är
vishetens begynnelse, säger Salomo. Den, som icke är
gudfruktig, kan sålunda icke sägas hava begynt att bli vis.
Gudsfruktan är vishetens krona, säger Syrak. Någon högre vishet
kan aldrig en människa komma till. Följ med din
uppmärksamhet en man, som växer upp utan Gud, som genomlever
sitt liv utan Gud, vandrar efter köttets och sinnets lustar och
till sist slutar sitt liv utan Gud. Ställ så vid hans sida en man,
som tror på Jesus och växer upp inför Gud, och som trots alla
strider, alla frestelser, alla lidanden förblir honom trogen hela
livet igenom för att sist, när han lägges ned på dödsbädden,
befalla sin ande i hans händer. Kan någon vara så alldeles
utan förnuft, att han icke förstår, vilken av de två man bör
räkna såsom, förståndig, och vilken man bör anse för en dåre?
Men om någon inser detta och likväl själv fortsätter på den
väg, som leder till fördärv, kan väl han då räknas för att vara
klok?
Gud ser efter, om där finnes någon förståndig. Och hum}-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
