- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
131

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 7 april.

Vi vänta efter barnaskapet, vår kropps återlösning. Rom.

år Herre Jesus är en Frälsare icke blott för vår ande

utan också för vår kropp. Han skall återlösa hela

människan. Här återstår därför ännu ett mycket stort
verk, innan han avslutat sitt frälsareämbete, nämligen vår
kropps pånyttfödelse genom en salig uppståndelse.

Det ser ju underligt ut, när kroppen förtäres av sjukdom
och människan dör. Man lägger kroppen i jorden. Den
multnar. Ack, skall det bliva något annat av honom än bara mull?
O, vad det ser mörkt och dystert ut där nere i graven! Men
så hava vi i ordet ett ljus, ett himmelskt ljus, som tränger
igenom detta mörker. Graven är bara portgången. Den är icke
vacker. Men där bakom ligger en ljus försal, inrättad för de
avsomnades andar. Det är paradiset. Och där innanför ligger
härlighetens himmel, i vilken de frälsta skola inträda för att
njuta en ännu större salighet, när deras kroppar blivit
förhärligade till likhet med Kristi förhärligade kropp.

När vi därför lägga ned i mullen våra i tron avsomnade
käras kroppar, så låtom oss icke sörja såsom de, som icke
hava något hopp. Är förlusten för oss stor, så må vi med
undergivenhet bära smärtan. Vem vet, vad Gud vill därmed.
Hans vägar äro icke våra vägar, men de äro allesamman, alla
utan undantag, godhet och sanning.

Vem vet, vad de hava sluppit undan för faror och lidanden
därigenom, att Herren har tagit dem bort. Och vem vet, vad
du har sluppit undan för sorger. Många föräldrar gräto
bittert, när de jordade en liten älskling, och de tyckte, att Gud
var hård. Men de hade en till, och de gladdes att få behålla
honom. Han växte upp. Ormen smög sig in i hans hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free