- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
201

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 2 juni.

Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med
Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Rom. 5:1.

Yad människan behöver, det är frid med Gud. Frid med
Gud — det är den högsta skatt, som en människa
någonsin kan äga. Människan blev så skapad, att det
är omöjligt för henne att vara lycklig utan Gud. Hon må
bära sig åt, huru hon vill, lycklig utan Gud kan hon aldrig
bliva. Men det vill den naturliga människan icke veta av.
Hon vill icke tro det. Hon slår det ifrån sig.

Mammonsträlen känner sig orolig och missnöjd och
befinner sig i en ständig feberyra. Om jag säger honom: »Käre,

på den vägen blir du aldrig lycklig; det är icke penningar, som
fattas, icke ägodelar, utan det är frid med Gud, som fattas
dig», då vill han icke höra därpå. Han slår det ifrån sig. På
samma sätt är det med alla andra, som jaga hit eller dit för att
uppsöka usla brunnar, som icke giva något vatten. Därav
kommer det, att världen är full med oro, ångest och förtvivlan.
Det är väl, att vi människor icke kunna se mer än en liten,
liten del av den ångest och det kval, som under rop och
jämmer stiger upp från jorden mot himmelen ifrån en
mänsklighet, som kunde vara så lycklig, vars lycka ligger alldeles
för dess fötter, men som söker efter brunnar, usla brunnar,
som icke giva något vatten.

Guds brunn i människornas hjärtan har blivit tom genom
synden. Guds Ande, som hade sin boning där, när
människan skapades, är viken därifrån. Nu står det rummet tomt,
och människan är fridlös, till dess hon åter öppnar hjärtat
för Gud, så att han får taga sin boning där.

När‘våra första föräldrar levde i sin oskulds tillstånd, då
hade de frid med Gud. Men så kom synden och skilde dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free