Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törst såsom en bild av sin egen innerliga trängtan efter Gud.
Hjorten kan icke leva, om han icke får vatten, och psalmisten
kan icke leva utan Gud. Gud är den levande källan för honom.
Det är ett märkligt uttryck detta för den sanna
gudaktigheten, att själen icke kan leva utan Gud. Den fariseiska
gudaktigheten iakttager en mängd yttre gudaktighetsverk, men
någon hjärtats trånad efter Gud känner den icke. Den gör
sina gudaktighetsgärningar alldeles såsom sina övriga sysslor
och är nöjd med sig själv. Den rätta gudaktigheten däremot
är ett inre hjärteförhållande till Gud, som yttrar sig i glädje,
när själen känner, att hon har Gud och hans nåd, men i sorg,
när det synes, som om hon hade förlorat Gud.
Och se nu på, vad din egen erfarenhet vittnar härom, dii
Guds barn. De saligaste stunder, som du har, äro de stunder,
då du får känna, att Gud är dig riktigt nära. Då kan du med
Asaf sjunga: När jag är med dig, Herre, så har jag icke
behag till jorden. Om än mitt kött och mitt hjärta försmäkta,
så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen
(Ps. 73). Aldrig känner världen någon sådan glädje. Nej,
glädje i Gud kan man icke hava, om man icke älskar Gud. Ty
man kan aldrig glädjas åt någon eller något, som man icke
älskar.
Men å andra sidan vet du också, att det blir mörkt för din
själ, så snart Gud drager sig tillbaka. Tänk, huru ofta David
klagar över, att Gud har vikit bort från honom, att han
fördöljer sitt ansikte o. s. v. Aldrig känner världen någon sådan
sorg. Men vad är orsaken? Ingenting annat än det, att den
troende älskar Gud, och att världen icke älskar honom.
Lärjungarnas sorg och förtvivlan, när Kristus var död, hade
alldeles samma källa som deras glädje, när han var uppstånden,
nämligen den, att de älskade honom. De, som icke älskade
honom, kunde varken glädjas eller sörja med dem. Och de,
som hatade honom, gladdes, när han dog, men blevo
förtvivlade, när han var uppstånden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
