Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåglarna hälsa hennes uppgång med sång i en oändlig
mångfald av toner.
Man läser stundom i tidningarna beskrivningar på furstliga
bröllop. Den prakt, som därvid utvecklas, är utomordentlig.
Dyrbara dräkter, utsökta guldbroderier, strålande ädelstenar
och annat tävla om att tilldraga sig människornas
uppmärksamhet och beundran. Men vad är allt detta i jämförelse med
den prakt, som solen omgiver sig med, när hon går ut ur sin
kammare! Om någon vore blind född men i ett nu finge
ögonen upp vid en härlig och klar soluppgång — ja, han skulle
säkert stå där stum av häpnad över en sådan prakt.
Solen löper sin bana. Ingenting kan stå henne emot eller
hejda henne. Allt måste böja sig och rätta sig efter henne.
Hon regerar årstiderna: vår, sommar, höst, vinter — allt
rättar sig, efter som hon stiger högre eller lägre. Hon bestämmer
dag och natt, alltefter som hon kommer och går. Hon livar
den goda jorden till att bära mycken frukt, och hon
förbränner en öde hed. överallt tränger hennes värme in.
Därför-utan skulle ingenting kunna leva, utan allting skulle stelna,
frysa bort och dö. Varje jordisk varelses liv — det vare växt
eller djur — beror på det »livets ljus», som strålar ut från
solen. Del är också hennes ljus, som pryder allt med de
underbara färger, som göra naturen så praktfull. Och allt —
allt detta gör solen för att förhärliga Gud och hans allmakt,
hans vishet och godhet samt lyfta våra hjärtan upp till att
prisa honom.
Det är, som talade solen till oss och sade: »Sen på mig!
Det är eder himmelske Fader, som har skapat mig och givit
mig denna glans för att lysa över eder samt liva och glädja
eder och allt, som lever och röres omkring eder. Låtom oss
gemensamt sjunga hans lov!» Skulle vi då icke lyssna till en
sådan uppmaning? Skulle vi icke i tillbedjan böja oss ned
för en sådan Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
