- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
249

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom. Ack, den som hade det lika bra ställt!» Men vad äro
alla dessa hjälpare annat än gräs, som vissnar, och blomster,
som falla av? Däremot må man väl säga om den, vars hjälp
Herren är: »Det är ingen nöd för honom.» Ty är Gud för oss,
vem kan då vara emot oss? En sådan måste ofelbart bliva
hjälpt. Och om han än stundom grubblar och är orolig, så
är det alldeles onödigt. Ingen kommer på skam — ingen enda
av dem, på vilkas sida Herren står.

Men vilka äro då dessa lyckliga människor? Det är alla de,
som tro på Kristus. Verkligen alla? Ja, var enda en. Herren
säger till dem: Frukta icke, ty jag har förlossat dig; jag har
kallat dig vid namn, du är min (Jes. 43: l). Att Gud skall
bevara dem, som äro hans, därom borde icke en enda skymt av
tvivel kunna förekomma. Var och en är mån om det, som han
äger, i synnerhet om sina barn. Och skulle man väl kunna
tänka, att Gud är sämre? Att människor ändå förlora
sådant, som de vilja bevara, ja som är dem allra kärast, det
beror därpå, att de äro svaga och ofullkomliga. Men vem kan
säga, att Gud är svag? Hur han icke skapat himlar och jord?
Är icke riket och makten och härligheten hans? Ack, vilken
dårskap är det icke, att en troende ändå kan vara orolig!
Varje sådan oro är liksom en fråga, om Gud och hans ord
kan vara att lita på. Men en sådan fråga är skamlig och
syndig.

Låt oss därför säga: »Herren Gud i himmelen, han som är
en fader över allt, vad fader heter i himlar och på jord, han
som är evig och allsmäktig, han är min klippa, som jag vilar
på, min borg, som jag gömmer mig i, min frälsning, som jag
tröstar på, jag skall icke vackla (Ps. 62: 7), icke förgås, vore
än fienden tusen gånger starkare, än han är.» Detta vore ett
Gud värdigt tal.

Låt oss därför tala så samt upprepa det, tills vi själva
börja att tro det!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free