- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
34

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

statsmän. Dock misskände ingen vigten deraf, att styrelsen
egde hos representationen ett nog fast moraliskt stod, som
endast tillit till rådspersonalen kunde förläna. En helgjuten
minister i progresiv anda kunde icke undgå att mötas med
misstroende af de tvenne riksstånd, hvilkas majoriteter allt
tillförene varit stadigt konservativa. Till dessas betryggande,
att måtta i reformerande styrelseåtgärder skulle blifva
iakttagen, var det derföre af nöden att i ministèren inrymma
lämpliga målsmän för dessa majoriteter, hvilka hvar inom sitt
stånd kunde påräkna allmännare förtroende. Så väl från denna
synpunkt som med afseende a kvalifikationerna i öfrigt
ansågos dåvarande landtmarskalken, landshöfdingen frih. C. O.
Palmstierna ocli biskopen C. J. Heurlin, hvilken förut efter
förordnande innehade statssekreterareportföljen för
ecklesiastikärendena, vara situationens män. De voro ock villiga att
antaga kallelsen, den förre likväl under förutsättning, att
finansdepartementet blefve honom anförtrodt, för hvilket hinder icke
mötte, enär den förut dertill designerade var villig att enligt

*



vederbörandes önskan i stället öfvertaga civildepartementet.

I sammanhang dermed blef vilkorligt aftal träffadt med
h. e. grefve Carl De Geer, att han efter frih. Palmstierna
skulle emottaga landtmarskalksstafven för den återstående
riksdagstiden.

Vid valet af chefer för de militära departementen borde
jemväl tagas hänsyn till det anseende de tillvunnit sig hvar
inom sitt vapen. Från denna synpunkt kunde ej någon till
chef för landtförsvarsdepartementet vara mera behörig än h. e.
riksmarskalken och generallöjtnanten grefve Magnus Brahe,
som sedan år 1828 i egenskap af generaladjutant för arméen
med utmärkelse handhaft de dertill hörande kommandoärenden.
Hans införlifvande med den nya konseljen ansågs så mycket
mera önskvärdt, som det misstänksamma talet om hans
sido-inflytande derigenom skulle tystas, då han blefve konstitutio-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free