Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
ningar ocli behof». Hvarje omdöme om denna anklagelse från
synpunkten af grannlagenhet i sak och grundlagsenlighet i form
må här lemnas å sido. Men sanningen kräfver några ord till
ämnets belysning.
Ehuru den viljestarka partihöfdingen ännu då visade sig
vara anhängare af de moderna demokratiska åsigterna rörande
folkrepresentationen, kan han, då han talade om nationens
önskningar, icke hafva syftat på folket i massa. Dessa hade
för visso icke kommit i ljuset, och, om de genom någon allmän
folkomröstning kunnat utrönas, skulle det ofelbart hafva
bekräftat sig hvad Thorild skref: »för mig, för mig, för mig,
ropar hela naturen», hvaraf ljusligen skönjes, huru svårt, ja
omöjligt det är att i hvarje förekommande sak utreda hvad
den s. k. folkviljan är. Sannolikare borde det ha varit, att
med de anförda orden afsetts ständernas framställningar till
regeringen; men dessa hade, med jemförelsevis få undantag,
blifvit bifallna eller stadfästade, och att icke alla blifvit det,
var ej mera anmärkningsvärdt, än att majoriteterna vid
särskilda riksdagar i rådslag och beslut ofta nog sjelfva icke varit
ense med föregående riksdagsmajoriteter. Det återstår då blott
ett förklaringssätt, det nemligen, att med »nationens
önskningar» menats riksdagsoppositionens fordringar. Medgifvas må,
att en minoritets meningar någon gång liunna gälla högre än
majoritetens inför förnuftets domstol. De förtjena visserligen
då att »respekteras». Men äfven om majoritetens meningar
skulle betinnas väga mindre, hafva de dock i ett konstitutionelt
samhälle kraf på att af den andra statsmagten icke missaktas
Denna sats har visserligen från oppositionens sida blifvit
bemött med det inkast, att en ståndsrepresentation icke är af
beskaffenhet att kunna gifva ett sant uttryck af folkviljan
eller det allmänna tänkesättet. Men, så vidt härvid afses den
upplystare meningen, hvilken representationsform lemnar full
visshet derom? Historien har lärt oss, huruledes i länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
