Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t O
Hvad kunde dessutom på ett mera i ögonen fallande sätt
bevisa företrädet af en tryggad ställning i förhållande till
Norge än den bittra erfarenheten af att, vid fredsbrott med
Ryssland, Danmark städse varit redo att draga i härnad emot
oss, och att just den deraf föranledda nödvändigheten för
Sverige att dela sina stridskrafter åt försvaret emot den vestra
grannen hufvudsakligast vållat underlägsenheten i försvaret
emot den östra?
Det kunde för öfrigt vid denna tid mindre vara fråga om
hvad som var önskligt, än hvad som var möjligt. Efter det
sista kriget voro alla finansiela tillgångar uttömda och hären
i det skick, att den icke kunde gå i fält. Frankrikes första
förslag till ett anfallsförbund (mars 1812) medgaf icke några
subsidier. Såsom det sedermera visade sig, slukade arméens
utrustning mer än den million pund sterling, som efter
fredsslutet med England från detta land erhölls. Då Frankrikes
andra förslag ingick (maj 1812), hade Sverige icke vidare fria
händer. Sedan en fransk armékår infallit i Svenska Pommern,
hade nemligen med Ryssland redan den 5 april afslutats ett
fördrag, hvars hufvndpunkt afsåg denna magts medverkan för
Xorges införlifvande med Sverige l).
Emot förbundet med Frankrike talade ytterligare en
annan omständighet, som icke obetydligt tyngde i vågskalen.
Kontinentalsystemet liade redan åbragt Sveriges handel och
sjöfart stora förluster. Enskilde svenskars fordringar hos
franska staten, i följd af uppbringningar, voro till en del
redan profvade och erkända, men franska regeringen vägrade
’) Mot slutet af år 1841 blef civildepartementschefen jemte h. e. norske
statsministern Due uppkallad till konungen för preliminär öfverläggning
angående unionsflaggan. Hans Maj:t skildrade dervid med lifliga färger
Sveriges och Xorges politiska ställning till hvarandra vid den tid, dà
frågan först kom å bane om de båda rikenas förening, och afslutade
sin framställning med följande ord: »Les suédois et les norvégiens
navaient à ehoisir qu’entre deux alternatives, de s’unir ou de s’égorger».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
