Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
fått kännedom om, att prof. Geijer, som oaktadt affallet från
de konservativa åsigterna fortfarande åtnjöt hans förtroende,
dä uppehöll sig i Stockholm, tillkallade han honom och bad
honom åtaga sig denna rol; men den öfverensstämde icke med
hans lynne, hvarföre han afböjde uppdraget. Han föreslog i
stället dertill prof. Thomander. Konungen, i hvars öron detta
namn icke hade någon välljudande klang, studsade, troende
att detta i det närmaste vore liktydigt med att sätta bocken
till trädgårdsmästare; men Geijer höll fast vid sitt förslag,
förvissad, att hvad konungen åsyftade bäst skulle derigenom
vinnas. Det blef dervid. Vidtalad af Geijer, åtog sig
Thomander, som var en af inbjudarne till festen, att vaka
deröfver, att utförandet af mötets program blefve hållet inom sina
tillbörliga gränser. Sedan de officiela skålarne blifvit tömda
och ordet förklarats fritt, öfvergick det glada skämtet
småningom till allvarligare stämning. Då fann Thomander sig
manad att taga ordet. Såsom kändt är, besatt han en sällsynt
förmåga att öfver förekommande ämnen utspinna föredrag till
hvilken längd som helst1), utan att innehållet derigenom blef
mattare eller förlorade i intresse. Han uppträdde nu med ett
utförligt humoristiskt tal, som vände sig uteslutande om —
grammatikan. Ehuru de qvicka ordvändningarna väckte
gamman och munterhet, upptogs det hela med någon förundran,
emedan man väntat sig något helt annat. Men det var
Thomander som talat, och endast han kunde väga, hvad ingen
annan kunnat tillåta sig. Andamålet var emellertid vunnet.
Man hade fått en temligen tydlig vink om behörighetsmargi-
’) Enligt trovärdig berättelse tilldrog det sig en gång i presteståndet, att
erkebiskop Wingård, som äfven vid talmansbordet vant sig att behandla
sina ståndsbröder familjärt och patriarkaliskt ocli som stundom fann
sig besvärad af Thomanders talförhet, afbröt honom, då ban talat
mycket länge, med det spörsmål: »kan det inte vara nog nu?» men
detta hade endast den verkan, att talet blef längre, än hvad ämnadt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
