Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
stämdes till den 1 mars. Det var ögonskenligt, att den
förhatliga abclikationsicléen ännu föresväfvade honom, och att han
fann mera trygghet i bestämmandet af en viss termin för
regeringsvikariatet. Den 26 febr., då denna termin närmade
sig slutet, fingo bemälde konseljledamöter å nyo företräde för
att utverka prolongation å regeringsförordnandet. Härvid
förekom en episod af ej ringa intresse. Konungens sjuksäng var
då flyttad från arbetsrummet in i det bredvid belägna
konselj-rummet. Så snart nämnde konselj ledamöter inträdt, tillsade
Hans Maj:t dem att taga plats vid sängen. Då han emellertid
med svag röst fortfor att tala, närmade sig
civildepartementschefen hufvudgärden för att kunna höra honom, hvarunder
h. e. Due, innan han hemtade en fåtölj åt sig sjelf, satte en
till departementschefen. Detta ådrog sig konungens
uppmärksamhet och, i det ban reste sig, tackade han h. e. Due för den
välvilja han visat sin svenske kollega. Från denna obetydliga
tilldragelse ledde ban sig till en utförlig framställning
angående Norges förening med Sverige, hvilken han betecknade
såsom den största och följdrikaste af alla hans statshandlingår,
hans lefnads förnämsta uppgift. Han sade sig vara fast
öfvertygad, att de begge folken mer och mer skulle komma till
insigt och erkännande deraf, att föreningen var ett oundvikligt
vilkor för den skandinaviska halföns politiska styrka och för
en ostörd utveckling af de båda rikenas industriela och sociala
lifsverksamhet. Då nu en representant af hvartdera riket var
tillstädes, lade han dem på hjertat att fortfarande gifva,
efter-dömen af inbördes välvilja och, i allt hvad de förmådde, söka
att befästa det band, som han i full tillförsigt till de förenade
rikenas derigenom uppblomstrande lycka knutit och hvaröfver
ban nedkallade himlens välsignelse. Han talade lågmäldt men,
såsom i mannastyrkans dagar, med ledighet och behag i
framställningssättet. Sedan han afslutat ämnet, tillade han: »Si
ce que j’ai exposé est juste et vrai, gardez-le dans votre mé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
