Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med 109 röster mot 79, men bifölls af de öfriga stånden. Man
har gemenligen anmärkt, att titelväsendet vore demoraliserande
såsom gifvande näring åt fåfängan. A andra sidan har man
invändt, att om titelväsendet nödvändigt har denna verkan,
så har det det gemensamt med alla andra yttre utmärkelser.
Icke blott ordenstecken utan äfven kallelsebref till lärda
samfund, hedersborgare- och hedersdoktorsdiplom samt mycket
annat utgöra ej mindre retelser till fåfänglig ärelystnad; ja
äfven häradsdomarevärdigheten för nämndemän, på hvilken
allmogen fortfarande sätter ej ringa pris, är att hänföra till
samma kategori. Af alla slags titlar torde likväl ingen
finnas anmärkningsvärdare än den bland kyrkans tjenare
brukliga af »prost», så till vida nemligen som af konungen
utnämnde kyrkoherdar låta sig behaga att derigenom tillerkänna
biskopens fullmagt en högre betydelse i det allmänna än
konungens. Beträffande i tjenst varande embets- och tjenstemän
är det emellertid ostridigt, att karaktersfullmagter i dubbelt
hänseende äro ändamålsvidriga. Om en statens tjenare med
själ och håg nitälskar för uppfyllandet af sina tjenstepligter,
så håller han sin tjenstebefattning kär, och ban kan då ej
blygas för den, så att ban önskar att gälla för något mer 1 .
Derjemte medföra karaktersfullmagter för ännu i tjenst
varande oundvikliga missförhållanden i det allmänna
ungänges-lifvet, derigenom att underordnade kunna taga försteget
framför sina förmän. Men dessa betänkligheter bortfalla vid
afgång från tjenstebanan. En karaktersfullmagt innebär då ej
annat än ett insegel deruppå, att den afgångne ansetts
värdig-till vidare befordran, om han önskat det.
I alla händelser ligger pröfningen af andras
bevekelsegrunder utom rålinierna för vår domsrätt, För visst kan icke
’) I 1720 års regeringsform var stadgadt, att ingen skulle tillaggas liögre
titel, än hans embete tillkomme, »på det att tjensterna ej måge komma
i förakt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
