Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27(5
kammarsystemet, bland annat, att »detta system är särdeles
väl beräknadt att förekomma förhastade beslut, — att en
lagstiftande församling, för att uppfylla sin bestämmelse att
representera alla, bör vara så organiserad, att icke blott den
för ögonblicket rådande opinionen eller den majoritet, som,
missnöjd med det närvarande, söker ett bättre, utan äfven
den minoritet, som, af fruktan att förlora det goda man redan
eger, är böjd att skonsammare bedöma det närvarandes
brister och strängare granska förbättringsförslagen, der kan
uttala sina fordringar, — att clet i hvarje monarki, men helst i
Sverige, som är vändt att se sina konungar gå i spetsen för
tidens ädlaste sträfvanden är betänkligt att åt konungen
allena uppdraga hela den återhållande kraften, — att det lika
litet egnar konungen att vara minoritetens ständiga
representant, som att vara ett viljelöst verktyg för majoriteten; —
att hans ställning bör vara upphöjd öfver alla dessa
alternativ, men att detta svårligen kan ske, utan att en verkligen
stark återhållande kraft förlägges inom sjelfva den
lagstiftande församlingen».
Huru ett representationsförslag, hvaraf det icke rimligen
kunde väntas, att den äldre kammaren skulle blifva annat än
en trogen afbild af den väljande yngre kammarens majoritet,
kunde blifva frukten af de här anförda sunda och klara
bevisningsgrunder, är svårt, om möjligt, att utreda.
Talrika reservationer åtföljde utskottets betänkande,
nemligen fem från adelns ledamöter (alla utom ordföranden grefve
Anckarsvärd), fem från presteståndets och fyra från
borgareståndets ledamöter. Ingen af bondeståndets ledamöter i
utskottet hade något emot förslaget att erinra.
’) Man frestas att anse denna fras som en ironi, då den jemföres med
utskottsordförandens förut (sid. 29) omförmälda anklagelse emot
regeringen, »att på trettio år icke hafva respekterat nationens önskningar
och behof».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
